Full styrka

Full styrka

Nu är vi full styrka till vår SPES start, allt har gått fort och det känns oerhört spännande. Vi är fyra stycken som startar upp och behövs det kommer flera att rekryteras. Det kommer kallas till en informationsträff där alla är välkomna. Där kommer vi informera om vad SPES står för. Anhöriga glöms ju ofta bort efter att en person tagit sitt liv. Akutpsykiatrin finns för patienten och inte för anhöriga. Där blir ett glapp och där kommer SPES in. Ett samarbete mellan psykiatrin och SPES hade varit önskvärt.

Ångest

Jag har haft några dagar med dålig sömn och ångest och jag tror det beror på att alla anspänningar släppt. Nu har min pappas kalas varit och jag har nu kunnat slappna av. Jag blir hysteriskt skakig och svettig och kan inte ligga still i sängen. Jag snurrar runt i flera timmar. Jag svettas, får svårt att andas, det tjuter i mina öron och jag vill skrika rakt ut. I gårkväll tog jag en Nozinan och sov därför väldigt länge idag, jag tror jag behövde det. Idag känner jag mig mycket piggare och lugnare.

Självmord/Suicid

Jag har funderat mycket på det här med självmord/suicid. Efter gruppmötet jag var på fick jag ta del av de anhörigas känslor. En del kände skuld att dem inte såg något. En del orkade inte tänka på om det fanns tecken som den anhörige missat att se. Är självmord ett val eller inte. Vems ”fel” är det. Satte något igång redan vid barndomen eller startade allt vid händelser i vuxen ålder. Ibland skriver psykiatrin ut patienter för tidigt och ligger då skulden hos dem. Man brukar säga att alla har ett val med vad man vill göra med sitt liv. Är det verkligen så. Är självmord en ”biverkning” på en sjukdom och något som inte gick att förhindra. Frågorna är många och svaren lika otydliga. Kan man få en suicidal person som bestämt sig att tänka om.

I vissa fall måste vi blir bättre på att lyssna på den som mår psykiskt dåligt. Psykisk ohälsa är fortfarande tabu men den finns där runt oss. Det är inte att bara be någon resa sig upp och skärpa till sig. Det ligger så mycket djupare än så. Vi som mår dåligt måste också bli bättre på att berätta hur vi mår. Det betydde också att vi måste våga söka hjälp.

Om jag går till mig själv så kände jag mig som en belastning för mina nära och kära. Om jag inte fanns skulle deras oro heller inte finnas. Jag kände mig värdelös som inte bara kunde leva och uppskatta livet. Jag kände mig inte värd livet jag hade fått. Skulle mina barn behöva ha en sjuk mamma. Idag känner jag att mina barn nog hellre har en sjuk mamma än ingen alls.

2 thoughts on “Full styrka”

  1. Jag vet att anhöriga glöms bort när någon familjemedlem tagit sitt liv. Och jag vet hur dåligt de mår. Hemskt att se och man känner sig så maktlös!

Kommentera gärna