Glöm mig, glöm att jag en gång funnits

Glöm mig, glöm att jag en gång funnits

Det är enklare så, det är enklare om ni glömmer era känslor för mig. Jag är känslomässigt död och i min hjärna tror jag att ni känner samma för mig. Att jag inte finns och att ni inte har känslor för mig. Kanske tänker jag så för att slippa mitt dåliga samvete och skammen över att vilja dö. Vilja dö med allt jag har runt omkring mig. Jag bad om att få prata med personal om att jag inte mådde bra.

Jag blev nedbäddad i sängen med spikmatta och sedan lämnad ensam på mitt rum, ensam med mina tankar. Ensam med min ångest, ensam med min dödslängtan. Som att jag slagit mig och bara behövde ett plåster. Jag hatar mig själv så fruktansvärt och jag önskar att jag aldrig fötts.

Efter att bli lämnad ensam med mina tankar gjorde jag ett nytt försök att ta mitt liv. Jag tänker inte gå in på hur, men några minuter till så hade jag varit död. Varför är jag inte död. Varför är jag inte på ett ställe där min själsliga smärta är borta. Vem skulle sakna den som bara är till besvär. Vem skulle sakna den som inte kan ta sig i kragen. Ta sig i kragen, jag är i princip naken och har ingen krage att ta tag i. Jag famlar runt här i min dödslängtan kantad av dödsångest.

Sista måltiden

Varje mål mat tänker jag att det är min sista måltid. Igår var det vidriga crepes, den rätten tänkte jag inte ha som min sista måltid. Personal från akuten undrade varför jag inte ringt på klockan när jag mådde så dåligt. Jodå det gjorde jag, men jag blev nedbäddad med spikmattan som sällskap. Låg på den och stirrade upp i taket. Snart tar jag mitt sista andetag till musiken jag valt. Jag misslyckas med att ta mitt liv, men jag kommer längre och längre i mina försök. En dag lyckas jag kanske, eller misslyckas beroende på hur man ser det.

Kanske kommer livet åter till mig imorgon. Eller i övermorgon, eller nästa vecka. Bara det kommer snart.

Jag vill få känna glädje om det så är en sista gång.

 

15 thoughts on “Glöm mig, glöm att jag en gång funnits”

  1. Min älskade älskade vän, det skär i mig att läsa den smärta du bär på. Vill säga att allt blir bra, vill åka och krama om dig nu just i denna stund!! <3 Vill ta bort det onda ifrån dig :'( Och du, du är inte till besvär och du är inte en dålig människa. Jag uppskattar dig så så så mycket.

  2. Jag läser & läser & läser. Alla dina ord. Lider med dig. Fy fan. Du är inte värd denna smärtan,du är förtjänar så mycket mer. & jag hoppas så innerligt att du orkar ge det tid,orkar läka ihop. Du är en sån otroligt vacker människa,på alla sätt & vis. Alltid varit. Det är så jag alltid har sett dig.

  3. Hej! Kom in på en slump på din blogg och den berörde mig direkt. Jag ville bara hjälpa dig. Sedan såg jag att du har två barn och en katt och då undrar jag: Hur kan du överväga att ta ditt liv? Du har ett ansvar mot dem att finnas kvar och inte lämna dem med den enorma sorg och tomrum som det skulle innebära att du lämnade dem. Hur hemskt det än är och hur ensam du än känner dig får du INTE göra så någonsin. Vad är dina tankar kring detta? Om du inte vill leva för din egen skull just nu, lev för dem! Du skriver jättestarkt, gör något av det istället. Skriv en bok. Skriv var dag ner 5 saker som har varit bra, en solglimt, ett leende, en kommentar som värmde. På ditt foto ser man en vacker ung kvinna. Du har hela livet framför dig och det kan bara bli bättre. Du är mamma, du har fött barn, du är stark. Du klarar att leva och göra något mer av ditt liv. Det finns så mycket att se i världen och bara det att dina barn lever i den gör den underbar. Varm kram

    1. Att överväga är lätt att säga när man är frisk. När man är sjuk ser man inte klart! Svårt att förklara för någon som inte förstår!

      1. Men då vet du ju att du inte ser klart eller hur? Jag tänker inte skriva att det ska vara ok för dig att ta ditt liv för det är det inte. Du behöver inte hitta något att leva för just nu mer än för dina barn. Men -det finns så mycket som du också är värd att få uppleva i livet och jag vill att du inte ska slänga bort det. Snälla läs igen och försök ta det till dig eller vad som helst annat som kan vara till någon hjälp. Jag känner ju inte dig men förstår att du mår hemskt. Jag vill så gärna att du ska må bättre och dina barn ha kvar sin mamma 🌷

          1. ❤️Jag kommer fortsätta titta in här då och då och hoppas att du mår bättre 😉

  4. Du har det tufft just nu men det kommer att vända. Har du någon som kommer och hälsar på dig på dagarna? Kan du träffa dina barn? Tänker på dig. Ta hand om dig. Ge ångesten en käft smäll 👊😉💐

    1. Åh tack för dina peppande ord!!! ❤️ Har några vänner som besökt mig, men kändes som att jag sa hejdå till dom en sista gång, kram

  5. Måste finnas någon som verkligen kan hjälpa dig och inte bli lämnad ensam i din ångest och hemska tankar. Så får det inte va i denna värdl, att döden är bättre än livet. Du har säkerligen mycket att se fram mot när du blivit bättre, någon som väntar på dig, någon som vill krama dig någon som verkligen behöver dig. Fösök se ljuset i detta du genomlider, ljuset i livet inte i nåt annat. Försök lyssna på avslappnade musik, musik som tar bort det onda och kväver det.
    Önskar dig snar och god bättring/MH

  6. Hej! Jag låg också inne på psyket i två månader för ett år sedan. Jag är också rätt ung, tvåbarnsmamma och har varit precis där du är. Stark ångest och med självmordstankar. Tänkte att det är bättre att jag försvinner. Tanken på mina barn gjorde att jag inte kunde ta mitt liv. Jag fick inte heller gå ut. Så småningom med medicin, en bra läkare och genom att bryta kontakten med en människa ljusnade det. Jag går i terapi idag, jobbar, lever med mina barn och njuter av livet. Det vänder. Våga tro det! Kram!❤❤❤

Kommentera gärna