Hålla mig vid liv

Hålla mig vid liv

Jag har senaste dagarna känt att mitt liv rinner ifrån mig. Min tid är slut och över. Jag är dömd att må såhär. Jag känner ilska samtidigt som jag känner en likgiltighet. Min ångest är av sån styrka att det knappt går att ta puls på mig. Satt ner och ändå var min puls 122 i viloläge. Hela kroppen bultar i snabba hjärtslag. Jag vill kräkas. Jag orkar inte detta mer. Jag måste stå ut som det så vackert heter. Stå ut i detta helvete.

Jag är så arg på allt och alla att jag kan explodera. Personal jag inte känner att jag klickar med, får mitt taggiga humör. Efteråt skäms jag och känner en oerhörd skam. Det är ju inte deras fel att jag mår så här, det är ingens fel. Eller det känns som mitt fel. Ta sig i kragen och jag har en tröja utan krage.

ECT

På måndag börjar jag med ECTbehandling. Läskigt och skräckfyllt på samma gång, men jag har sett patienter blir snabbt bra av det. Det är lite som ett mirakel att se. Jag hoppas inget men det är värt att testa. Personalen sa att läkaren aldrig hade föreslagit det om han inte trodde det skulle fungera. Jag måste testa detta innan jag dör. Kanske dör jag inte efter det.

Jag har alltid haft en känsla av att jag kommer dö ung. Det låter flummigt men jag har aldrig kunnat se mig själv som gammal. Jag har känt att jag kommer dö ung och lämna efter mig en stor sorg. En ängel flög förbi, mot himmelen så fri.

Jag är så arg på alla, jag är så trött på alla. Jag vill bara gråta hysteriskt men tårarna är helt slut. Jag får besök då och då men efter besöket, fylls jag av en oerhörd ensamhet. Jag tror man måste upplevt det, för att förstå vad jag menar. Jag måste försöka hålla mig vid liv tills måndag.

Snabba fakta

Namn: Susanna men mest Sanna

Ålder: 31 år

Familj: Flickvän (igen, ganska nytt), 2 barn, en pappa + hans sambo. En storasyster+hennes familj och en katt.

Yrke: Skötare på psykos och SPES 

Bosatt: Utanför Varberg

Min diagnos: Emotionell instabil personlighetsstörning/Borderline och PTSD

 

2 thoughts on “Hålla mig vid liv”

  1. Det var ledsamt att höra att du är som det känns sämre, men är det inte så med din sjukdom att det är en balansgång mellan att må riktigt, riktigt dålig och känna dig lite bättre? Vad innebär din behandling frågar en som inte vet vad det är?
    Hoppas det kan få dig ur felspåret, nä det finns bara en som kan känna som du och det är du själv. Ingen annan vet hur det är, man kan verkligen känna sympati och mer därtill men att va mitt uppe i det tror jag ingen kan förstå.
    Men du är kanske här för andra som känner en sådan ångest och oro, du kanske hjälper fler än vad du vet och tror, du fyller en uppgift här på jorden. Läser ju att du har en familj som väntar på att du ska bli frisk, jag tror du blir det tar lite tid.
    Ingen vet hur gammal man ska bli förutom de som ledsamt berövar sitt liv, jag tror själv att i samma ögonblick vi tar det första andetaget i där finns en programmering om hur gamla vi ska bli, och för de som inte får ett så långt liv är beklagligt.
    Tänk när du sitter där och njuter av din familj och allt annat på ålderns höst så minns du denna tiden eller så dimmas den ut och du vill inte ens tänka en liten tanke på det.
    Ha nu en fin helg och känn lite ro i ditt hjärta för du är värdefull på jorden.
    Kram/MH Österlen

  2. Förstår att du går igenom en fasansfull tid i livet. Ångest och panik är höjden av att lida i ensamhet.
    Men jag lovar att det kommer att bli bra, och nej – du kommer inte att dö! Du har ett glädjefullt liv framför dig!

    Men du är den enda som kan rädda dig, med hjälp av andra.

    Lycka till!

Kommentera gärna