Hejdå Piva, hej hemmet

Hemma igen, både fysiskt och psykiskt

Jag skrevs ut från Piva igår. Det är med blandade känslor, ska vi klara oss själva nu. Nej det känns inte så, nätet som fångar upp mig, finns där ändå. När jag faller, tänker jag inte falla lika hårt. Det är komplext att försöka förklara för er, hur det känns att ena dagen hata livet, andra dagen älska livet. Det fullkomliga mörker jag så ofta har inom mig, lika ljust och bländande kan det kännas inom mig.

Nu i denna stunden, kan jag inte förstå hur jag kan ha velat dö för bara en vecka sedan. Hur frustrerande det är för mina anhöriga att tackla vill ni nog inte veta. Så mycket sorg, smärta, glädje jag i en och samma person kan skapa. Dimman jag vandrar i börjar skingra sig, men vissa tider på dygnet är det som att vandra i gröt.

Idag hade jag första psykologsamtalet. Både skönt och förjävligt på samma gång. Lite så som jag är som person. Jag fick beskriva händelser i mitt liv, som jag mått/mår dåligt över. Sedan satte hon dess rätta ord. Att inte vilja ha sex med någon/några och ändå ha det. Att inte vara i skick att försvara sig, är det en våldtäkt då. Hade någon ställt den frågan till mig, hade svaret varit så jäkla enkelt och självklart.

Glädjen i brevlådan

Tack snälla underbara ni på Suicide Zero för armbandet som låg i brevlådan. Tack för att ni stöttat mig, speciellt Lina på Suicide Zero. Ert arbete kan inte i ord beskrivas. Ni är änglar!!

 

Jag har just nu problem att lägga in egna bilder. Jag fick nämligen ett annat armband än det på bilden. Med texten:”Hej Susanna! Här kommer ett armband till dig! Var rädd om dig!”

Någon kunnig läsare som vet vad som hänt med ”lägg in media”?

Ha en underbar kväll!

Kram S

Kommentera gärna