Jag är ett stort jävla misslyckande

Jag är ett stort jävla misslyckande

Jag kan inte lyckas med någonting. Jag kan inte vara en bra mamma, ingen bra vän, ingen bra flickvän. Jag kan inte jobba och min ekonomi är ett enda kaos. Hyra ska ju betalas även om jag är inlagd och även sjukhusräkningar. Kan jag inte bara skärpa till mig och bli normal. Hela jag är ett misslyckande. Det var ju inte så här mitt liv skulle se ut.

Jag vet inte ens vem jag har i min närhet längre, allt känns som en kniv i ryggen. Jag är väl helt enkelt inte värd bättre. Jag är dömd att vandra ensam för vem skulle kunna älska mig. Hela jag är ett stort fel, en belastning. Någon som folk bara tycker är jobbig.

Jag söker ständig bekräftelse men även det rinner ur mina händer. Mitt liv är ensamt och tankarna mal runt i mitt huvud. Kan inte bara en bomb explodera här så jag kommer ifrån allt det här. Min kropp och hjärna orkar snart inte mer. Jag känner mig oerhört ensam och osedd. Men vem skulle se mig, jag är en grå mus som försvinner i mängden.

Jag är jobbig och omöjlig att leva med så varför leva.

Kommentera gärna