Jag hatar detta jävla liv

Jag hatar detta jävla liv

Varför föddes jag till detta helvete. Ska resten av mitt liv vara så här. Ska jag inte få känna glädje och känslor för mina barn. Det finns så många olika sätt att avsluta sitt liv på. Här inne är alternativen få, som tur är skulle vissa säga, tyvärr säger jag. Det kommer inte komma något tåg här inne och inte heller någon lastbil. Jag är som dömd att sitta här inne och titta uppifrån på mitt liv som nu är i plågor.

Jag får skamkänslor över att jag mår så här, skamkänslor att jag mår så här i ett i-land. På nyheterna visas svältande barn, jag sitter vid bordet med mat framför mig. Ändå vill jag avsluta mitt liv. Det känns patetiskt att tänka så, när man har ”allt”. Vad är det för jävla fel på mig.

Varför hatar jag det jag ser i spegeln. Ibland skymtar en bild av mitt forna jag förbi. Men sen står den fula, värdelösa och otacksamma JAG där och tittar hålögt tillbaka. Jag vill ge min spegelbild en rak höger. Jag vet inte om det är för att spegelbilden ska försvinna, eller att jag måste skärpa till mig. Värdelösheten och självhatet äter upp mig inifrån.

Vem tror jag att jag är, jag är inte bra på något. Mina barn är söta och vackra, det kan omöjligt vara mina barn. Men jag minns när jag födde dom, smärtan jag nu har i själen är starkare än den när jag födde dom. Kära gud eller någon annan högre makt, om du letar så finns jag här.

”Min Gud, var finns du nu
jag undrar bara var, säg var finns du
så kom, kan jag få ro
i mitt sinne kom, kom ge mej mod

Ge mej ett svar, om Gud du är
ja, jag vill veta om du finns där
så svara mej nu och säg att du är där
om du letar så finns jag här”

 

10 thoughts on “Jag hatar detta jävla liv”

  1. Åh känner så igen mig ihur jag mådde för exakt ett år sen. Men livet vänder och det kommer inte alltid vara såhär. Jag började gå hos en psykolog eftersom jag inte förstod varför jag var så nere. Jag hade allt just då…friska barn, underbar sambo, jobb osv. Ändå låg jag bara och grät varje dag och såg bara mörker. Jag kunde inte förstå varför! Kände mig löjlig och bortskämd när det fanns så mycket folk som hade det värre än jag.

    Psykologen fick mig att inse att jag stått mitt i en trafikerad korsning och hoppat undan efter bilar hela tiden för att inte bli påkörd. I många år har jag stått där och bara försökt överleva utan att bli påkörd. Nu kom nån och räddade mig och ställde mig på trottoaren. När jag fick ett lugn i mitt liv kom chocken. Då kom alla känslorna som jag inte kunnat hantera. Så trots att jag då hade det så bra utåt sett så kom allt över mig då jag fick lite lugn. Jag som borde vara så lycklig men var så djupt olyckig. Som du säger, det finns svältande barn och man tycker liksom inte man har rätt att må dåligt.

    Men..han fick mig att inse att det är okej att må dåligt. Och i och med att jag accepterade det så kunde jag börja ta mig upp ur det. Och såhär ett år senare mår jag så mycket bättre. Så kämpa! För det kommer inte alltid vara såhär jävligt, jag lovar dig!
    Och ha absolut inte skuldkänslor för du har rätt att må som du mår och det måste alla ta på allvar.

    (Klickade in mig från Johannas blogg)

    1. Du har helt rätt. Jag får ofta skamkänslor när jag ser svältande barn i reklam och på nyheterna. Här sitter jag i ett i- land och mår psykiskt dåligt. Vad skönt att du kommit till en så bra insikt om dig själv, det är guld värt!
      Kram ❤️

  2. Du skriver fantastiskt om hur det är att må dåligt. Så skriva är du bra på < 3 Hittade precis din blogg och känner igen mig så mycket i det du skriver. Tack : )

    1. Åh tack! Jag skriva är ett bra sätt att få ut sina känslor. En del ifrågasätter det men kan jag hjälpa någon annan som är i helvetet att den inte är ensam, då är det värt det. Stor kram ❤️

Kommentera gärna