Saknaden efter dig är olidlig

Saknaden efter dig är olidlig

Du är så nära men så långt bort. Mitt hjärta håller på att få i sönder av längtan efter dig! Vart är du någonstans. Att min diagnos tar plats, är jag fullt medveten om. Men jag gör allt i min makt för att ställa saker tillrätta. Gör jag fel eller varför känns det inte som jag inte kommer något vart. Ju mer jag kämpar också försöker, ju längre bort är du. Jag har så otroligt många strider att kämpa med, låt mig snälla få ha en mindre. Detta inlägg blir väldigt personligt men jag bjuder på det idag.

Mitt liv är väldigt ensamt, jag ha få runt mig. Dem jag har är givetvis guld värda. Annars är det tomt runt mig. Ensamheten gnager i mig från morgon till kväll. Den är värre när du inte är nära mig. Mitt hjärta är tungt och tårarna bränner bakom ögonlocken. Vad gör jag för fel. Varför försvann du så långt bort.

Kram S

Kommentera gärna